Fritz Haber, vetenskap, liv och död

Vetenskapliga landvinningar uppstår lite nu som då. Ibland i fredstid, ibland i krigstid. Att vi förknippar en hel del teknologiska landvinningar med krig har att göra med att många stridande nationer och arméer funnit sig fast i dödläge och känt sig tvungna att finna på nya vapen för att försöka bryta detta dödläge. Sådana uppfinningar har sedan kunnat få användning i det civila under fredstid. Exempelvis skulle amerikanerna aldrig ha lyckats landa på månen 1969 om inte nazisterna experimenterat fram både V1- och V2-raketerna under andra världskriget. Detta visar att vetenskap och teknologiska landvinningar varken är av godo eller ondo. Och om det finns en människa i historien som tydligt gestaltar just detta är det Fritz Haber, en tysk kemist som fått nobelpriset och räddat tonvis med liv, på grund av en uppfinning som han ville döda så många engelsmän, fransmän och ryssar som möjligt med under det första världskriget.

Fritz Haber var inte bara en kemist, utan även en oerhört patriotisk sådan. Hans karriär var redan framstående när det första världskriget bröt ut. Detta krig kom snabbt att fastna i ett dödläge på västfronten. Med förhoppningen att låsa upp detta dödläge drev Fritz Haber på för utvecklingen av ett kemiskt vapen som skulle kunna rensa fiendens skyttegravar så att det egna infanteriet kunde ta det med så små förluster som möjligt. Efter flertalet experiment fastnade Haber för att använda klorgas som vapen. En del av processen för att framställa detta vapen var framställandet av syntetisk ammoniak i industriell skala, något som inte varit möjlighet tidigare. Tillsammans med den tyske kemisten och ingenjören Carl Bosch utvecklade han Haber-Boschmetoden för framställandet av ammoniak i stor skala. Denna upptäckt skulle 1918 komma att ge Fritz Haber nobelpriset i kemi.

Fritz Haber

Detta låter ju onekligen konstigt när vi tänker på vilken fredsälskare Alfred Nobel var. Varför skulle Haber få nobelpriset, då han ville framställa kemiska vapen? Jo, det var nämligen så att Haber-Boschmetoden hade fler användningsområden än bara kemisk krigföring. Syntetiskt framställande av ammoniak underlättade produktionen av konstgödsel, vilket gjorde att fler människor kunde odla sina grödor i större utsträckning och mer instabila klimat än vad de tidigare kunnat. Fritz Habers upptäckt kom att ge massor med människor, som annars hade svält, ordentligt med mat. Hur allt detta konstgödslande varit dåligt för miljön tänker jag inte gå in på i denna text, även om det är ytterligare en intressant aspekt av Habers upptäckt.

På våren 1915 kom Fritz Habers klorgas att testas i strid för första gången. Vid Ypres i Belgien, där striderna stått hårda sedan krigets utbrott, testades gasen för första gången. Resultaten var överraskande bra. Den första gasattacken i det första världskriget hade ägt rum. Ingen i de allierades skyttegravar hade gasmasker när den kom och togs fullständigt med överraskning. Haber återvände med officerare från armén till Berlin för att fira. Hans fru, Clara Immerwahr, opponerade sig kraftigt mot Habers arbete med giftgas och tog sitt eget liv i deras trädgård denna kväll. Haber blev, så vitt vi vet, knappast tagen av detta och for nästa dag till östfronten för att övervaka ett gasangrepp mot ryska styrkor.

Efter första världskriget var det inte mycket kvar av Ypres i Belgien. Idag är staden uppbyggd igen och en oerhört vacker belgisk pärla i Flandern.

Som vi vet kom de allierade snart att svara med sina egna gasattacker. Detta är ett mönster man lätt kan följa i historien när det gäller militär teknologi. Har motståndaren ett enastående bra vapen som du saknar, då kommer du med största säkerhet försöka efterlikna det. Ända sedan stridsvagnar med hjul uppfanns i Mesopotamien tills kärnvapen uppfanns under 1900-talet har detta varit sanning. Gasattackerna lyckades inte låsa upp dödläget på västfronten i det första världskriget. Denna vändning kom först med en ändring av den allierade taktiken och slaget vid Amiens sommaren 1918. Först då lyckades en av de stridande sidorna i kriget ta landområden och avancera över stora områden samtidigt som de tog hundratusentals fångar.

Vad gjorde Fritz Haber efter att Tyskland förlorat det första världskriget då? Han fortsatte arbeta på nya uppfinningar. En av de uppfinningar han kom att bli mer känd för ifrån mellankrigstiden var ett insektsbekämpningsmedel som han kom att kalla för Zyklon A. De som studerat sin historia kan nog räkna ut att detta Zyklon A fick stå som förlaga för andra kemister som senare kom att göra en mindre ändring på den kemiska strukturen i detta medel för att göra det till en mycket giftigare gas. Kemister anställda av den nazistiska regimen i Tyskland utvecklade Zyklon A till Zyklon B, som kom att bli den gas som användes för massavrättningar av judar, zigenare, homosexuella, kommunister och andra icke önskvärda i nazisternas koncentrationsläger under det andra världskriget.

Zyklon B och nazisternas koncentrations- och utrotningsläger under andra världskriget är ett av de hemskaste historiska exempel som finns på kallt beräknande av hur man tar andra människors liv. Minst 6 miljoner människor miste sina liv i denna "slutgiltiga lösning av judefrågan", som det kom att kallas.

Fritz Haber var själv inte kvar i Tyskland vid denna tid. Efter att nazisterna hade kommit till makten 1933 hade Haber känt sig tvungen att fly från landet, sina insatser för Tyskland till trots. Haber hade nämligen judiskt påbrå och tvingades bort ifrån sin tjänst vid Kaiser Wilhelm-institutet, en universitetsinstitution han själv hade varit med om att grunda. Haber tog sin tillflykt till Cambridge i England med sin nya fru och barn. Han skulle dock avlida i schweiziska Basel under en genomresa 1934. Han fick aldrig veta vad hans Zyklon A kom att stå som förlaga till.

Vad kan vi då säga om Habers vetenskap? Haber själv var en vetenskapsman som i krigstid ställde sig till statens förfogande för att bidra till krigsinsatsen, inte olikt många andra vetenskapsmän i många andra stater. Hans uppfinnande av Haber-Boschprocessen kom att kosta tusentals soldater livet. Samtidigt gjorde denna process 1900-talets exponentiella befolkningsökning möjlig. Om det inte vore för Haber skulle många fler människor svälta ihjäl i dagens värld. Om vi sedan ser till vad som kom att ske med Zyklon A har vi där en av Habers uppfinningar som inte alls var illa menad, men som kom att nyttjas som verktyg i ett av de värsta folkmorden i världens historia. Den enda slutsats jag tror man kan dra av detta är att vetenskap i sig varken är ond eller god, oavsett vilka intentioner som ligger bakom de vetenskapliga upptäckterna. Vetenskapliga landvinningar görs i både fredstid och krigstid och hur de slutligen används beror på oss människor. Hur vi väljer att använda vetenskapliga landvinningar är snarare det man bör fokusera på, då vetenskapliga landvinningar i sig varken är goda eller onda.

Rekommenderad läsning

Vill du läsa mer om hur vi använder vetenskapliga landvinningar rekommenderar jag att du läser nobelpristagaren Max Perutz I wish I’d made you angry earlier. Perutz tilldelades nobelpriset i kemi år 1962 och filosoferar i sin bok kring hur vetenskap kommit att användas genom historien.